RaceRapport för KTR 2017 – Elisabeth

4 oktober, 2018 ktrailrun 0 Comments

” – Hej, hörde av din man att du eventuellt var sugen på att springa Kroppefjäll Trailrun. Vill du springa med mig?”

Så stod det i meddelandet från Caroline den 1 september, och efter att ha kollat så jag var ledig tackade jag, med skräckblandad förtjusning, JA till att springa 10 km i mörkret!
Mörkrädd som jag är dessutom… Men det beslutet har jag inte ångrat en minut, tillsammans med Caroline blev det en fantastisk runda på Kroppefjäll med en stjärnklar himmel över oss.

”Glada miner och känslan av förväntan gick att ta på”

Vid starten var det idel glada miner, lysande pannlampor, brinnande marschaller samt en förväntning som man nästan kunde ta på. Min egen uppladdning innan hade inte varit den bästa p g a rejäla ryggproblem som tvingade mig att vila och inte löpträna alls under några veckor. Men jag var fast besluten att bli så pass bra att jag kunde vara med, det fick bära eller brista helt enkelt.

Men Caroline och jag kom överens om att bara ta oss i mål, ha det trevligt under tiden och strunta i sluttiden.

”Att få hejarop längs vägen, både av medtävlande, publik och funktionärer var fantastiskt. Det gjorde att man orkade springa lite till!”

När vi kom på vägen mot Borekulle-backen kunde man se en enda lång lysmask av pannlampor på väg uppför natthimlen. En mäktig syn!

Trots att vi visste att den s k ”mördarbacken” var kvar innan vi fick spurta in under målskylten kunde då inte jag låta bli att le stort! Vi hade gjort det tillsammans hela vägen! Redan strax efter målgång var Caroline och jag överens, vi MÅSTE anmäla oss till 2018 års upplaga! Vi var tredje par att anmäla oss när anmälningen öppnade igen, så det säger väl allt?!

Jag gjorde min fotoperation i december och än har jag en bit kvar till att kunna springa obehindrat, men att komma i mål i årets upplaga av Kroppefjäll Trailrun är självklart!

// Elisabeth Bernhoff

Leave a Reply:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *